Resan över Atlanten

Så då var jag äntligen framme i Palo Alto, Kalifornien, en stad ungefär mitt emellan San Francisco och San José, antagligen mest känd för Stanford University. Jag kom igårkväll efter en rätt lång resa som gick från Arlanda via Zürich och Chicago till San Francisco. Helt smidigt och smärtfritt gick det inte; man ska helt enkelt inte byta i USA! Jag skulle på pappret ha 1,5 timme att byta på i Chicago (detta ska alltså räcka annars kan man inte boka) men pass- och visakontrollen gick tyvärr inte så smidigt som jag hade hoppats... Precis innan vårt plan landade hade ett Air India-plan släppt av ett fullastat plan med vilsna indier som tydligen inte hade aaaaaning om hur man fyller i Visa-blanketten som man behöver för att immigrationsmyndigheten ska släppa igenom en. Följden blev kaos och en dryg timmes köande... Till detta ska man också lägga det faktum att vårt plan var ca 45 min sent... Hade vårt plan varit i tid hade vi alltså kommit före de vilsna indierna och haft i princip noll kö... Jag missade alltså mitt plan till San Francisco men blev efter ytterligare köande bokad på nästa plan kl 18.55 lokal tid. Ganska frustrerande att se på när ineffektiva United Airlines försöker sätta oss på nya plan. Beredskapen för förseningar var inte lysande direkt... Men jag kom fram till slut och sov i princip hela flygresan på 4,5 timmar till San Francisco. Väl framme hämtade jag min hyrbil och kunde ta mig till Hotel California (jepp, du kan checka ut, men aldrig lämna stället...) där jag ska bo denna vecka. Jag blev dock orolig ett tag när jag inte fick gps:en att funka och jag upptäckte att jag varken hade address eller vägbeskrivning till hotellet... Fick dock fart på den ute på motorvägen så jag hittade till slut fram!

Nu jag fått mig en bagel från stället som ligger 50m bort och senaste 4 åren fått utmärkelsen "Best Bagels in Palo Alto". Mums! Ska strax ta itu med dagens bestyr: köpa löparskor och fler el-adaptrar och sen njuta av ledighet och fantastiskt väder!