Sista veckan i Gainesville: Fler svenskar, uteliggare och ny kamera

Det är nu sista kvällen på hotellrummet i Gainesville och jag har mer och mer börjat uppskatta vad staden har att erbjuda - för den som har bil... Det är definitivt ett småstad men den präglas starkt av universitetets studenter och vad de önskar göra. Utrymmet för idrott är enormt med en massa anläggningar för att utöva en massa olika sporter - och det är gratis om du är student och nästan gratis om du tillhör universitetspersonalen! Därutöver ges en massa konserter av olika slag och staden har t.o.m. en teater vilket enligt vad jag förstått är ovanligt för en så liten stad. I torsdags förra veckan var jag på klassisk konsert med universitetets symfoniorkester, i tisdags var jag på a capella-konsert som anordnades av studenter. De framförde rätt häftiga versioner av modern pop (deras version av Coldplays "Viva La Vida" var definitivt bättre än originalet ) även om kvalitén skiftade en del. Vad mer ha staden att erbjuda som jag inte tidigare nämnt? Jo, barer, såklart. Varje studentstad med lite självrespekt har en drös med barer och nattklubbar, så även Gainesville. Eftersom jag inte sett något av nattlivet under mina sex veckor i stan gav jag mig i lördags ut för utforska stadens nattliv. Men först: fotboll. Stadens stolthet Florida Gators kan numera titulera sig SEC Champions vilket innebär att de vann den sydöstra ligan och kommer i början av januari göra om mästartiteln bland USAs collegelag. Detta är mycket stort här i USA ska ni veta. De spelade i lördags en direkt avgörande match ligatiteln och efter mycket dramatik, några öl och mycket god vietnamesisk och italiensk mat, lagade av kollegorna i doktorandgruppen, stod the Gators i lördags som segrare. Sen var det livat på stan... Jag hade hoppats få några kollegor med mig ut på stan men det helt kört... Kineserna är helt enkelt inte så glada i att dricka öl vilket kanske hänger samman med att de blir berusade redan av en halv öl. Tro mig, jag fick uppleva det... Eftersom jag inte riktigt visste vilken bar jag skulle besöka gick jag helt enkelt till den närmaste. Efter att ha pratat en stund med några från orten hörde jag helt plötsligt svenska pratas bredvid mig! Två Uppsalastudenter t.o.m.! Vips så hade jag sällskap resten av kvällen... Några barer hann vi med innan klockan blev två och de stängde. Uppsalastudenterna skulle självklart iväg på efterfest men gammal som jag är kände jag att jag sett nog av utelivet och började promenera de 25 minuterna jag hade hem till hotellet. Jag hade sällskap av några fransoser en liten bit på vägen som pekade ut rakaste och säkraste vägen hemåt. Det dröjde dock inte länge innan en afroamerikan (bättre så, Kalle? ;-) ) kom upp till mig och frågade efter vägen till sjukhuset. Han var misstänkt lik en uteliggare men såg snäll ut. Dessutom visste jag mycket väl var sjukhuset ligger; jag äter lunch där varje arbetsdag... Vi gjorde sällskap en bit innan jag pekade ut vägen åt honom och jag tog av åt mitt hotell till. Han berättade att han var från New York och var i stan för att besöka sin crackpundande syster. Han hade dock blivit av med sin väska, pengar och mediciner på en bar och visste inte riktigt vad han skulle göra. Systern var ute och pundade någonstans och ville inte veta av honom och han behövde sin hjärtmedicien och komma in i värmen... Jag hann tänka en halv tanke på att låna ut extrasängen på mitt hotellrum men övergav den ganska snabbt; även en sån barmhärtig samarit som jag har min gränser... Han ville inte heller ta emot de två dollarsedlarna jag hade kontant i fickan.

På söndagen tog jag sen samma promenad tillbaka in till stadskärnan för att se på stan i dagsljus. Gainesville har faktiskt ett charmigt kvarter, det runt teatern! Men det är nog det enda, undantaget de äldsta delarna av campus... Eftersom jag då ännu inte hade någon kamera har jag inga bilder att visa er. Vad beträffar campuset så borde den som hade det övergripande ansvaret för arkitekturen tänkt om... Alla byggnader är byggda av tegel av liknande typ som Uppsala domkyrka. De äldsta är fantastiskt fina och vackert utsmyckade vilket skapar helmysiga områden. Hos de allra modernaste har man lyckats väl med blandningen av glas och tegelsten. Tyvärr finns ett stort antal bunkerliknande 70- och 80-talsbyggnader (i tegelsten...) som förstör... Riktigt trista byggnader...

Jag har förresten funderat lite över maten här i stan också. Frukt är oroväckande svårt att få tag på om man inte bil... Det finns en liten kvartersbutik (där jag även tvättar) i närheten men de har inte tillstymmelse till någon färskvara i butiken. Däremot gott om öl och mat i halvfabrikat... Lunchen har jag nu hunnit ledsna ordentligt på. Enormt fet mat (pastan är dränkt i fett, riset likaså) gör att maten på Rullan-restaurangen i Uppsala framstår som en delikatess. Jag är förresten lite osäker på min teori om laktosintolerans stämmer. Efter att ha varit borta från stan över Thanksgivinghelgen blev magen mycket bättre - trots att jag prövade en och annan latte! Jag prövade därför Kristins teori om fet mat och har nu undvikit den s.k. husmanskosten på lunchen och äter istället ris och linser. Magen blev bättre! Då blev jag ju tvungen att pröva flingor med mjölk till frukost också. Inte helt lyckat... En viss laktosintolerans finns alltså men jag är nog även känslig mot fet mat och alldeles för lite fibrer... Intressant vad man lär sig i detta land!

I måndags fick jag äntligen en lönecheck! Att lösa in den visade sig dock inte vara helt lätt... Eftersom jag inte har något bankkonto tar någon bank inte emot den. Det finns speciella checkinlösenstället och de tar 2.5% av beloppet betalt - en ansenlig summa i mitt fall... Walmart tar bara $3 men då får checken inte vara större än $1500... Jag fick då tipset att skriva över checken på någon av kollegorna som kan lösa in den och ge mig kontanterna. Problemet var att det kunde dröja upp till en vecka innan pengarna på syntes på kollegans konto och jag har svårt att begära att någon ska ligga ute med så mycket pengar. Till slut visade det sig vara mycket enkelt att skriva över checken! Det handlade ju om en lönecheck från universitetet så då behöver de inte verifiera den. Eftersom bankpersonalen tyckte synd om mig behövde jag heller inte betala de $15 det normalt kostar. Lite läskigt att gå runt med så mycket pengar... Vad gör man då? Jo, spenderar pengarna såklart! Efter att hotellnotan var betald och en ny kamera (Canon 450D, tack Henrik för supporten!) var inköpt är nu pengarna i princip slut och jag är inte längre orolig...

Det är svårt att få någon julkänsla här värmen och solen men de har i alla fall gjort iordning något som kan liknas vid en julgran utanför hotellet:

På tal om värme. Jag har ju skrivit om kylan och frosten men häromdagen kom det en värmeknäpp som nu har varat i tre dagar. Säkert 25 grader dygnet runt! Och med det kommer stormen... Jag hör nu hur vinden viner utanför fönstret och det har regnat till och från hela dagen. I morse fick jag även uppleva en liten släng av det beryktade Floridaregnet. Helt plötsligt slog regnet mot balkongdörren hela vägen upp på dörrens överkant, vilket innebär att regnet kommer in med en vinkel på närmare 90 grader! Det blåste på ganska rejält här på sjätte våningen... Lagom till att jag behövde knata iväg till kontoret hade det dock i princip slutat regna. Imorgon blir det nog kallt igen, det brukar bli så när oväder drar över säger de som känner till trakten.

Häromdagen tog vi förresten en gruppbild:

Nu vet jag inte om det bli några fler inlägg! Imorgonkväll far jag söderut och tänkte ta en sväng till Kennedy Space Center innan jag möter Kristin på Miamis flygplats på lördag kväll. Då ska vi ha två veckors välbehövlig semester. Först tre nätter i Miami, sedan tio dagar i ett litet hus vi hyrt på Sanibel Island. Då blir det avkoppling...

Idolbild: