Första tiden i Gainesville: pappersarbete, näsor och alligatorer

Första dagen på jobbet på University of Florida, UF, innebar massor pappersarbet och en del intressanta upplevelser. Det visade sig att det pappersarbete jag hade lagt ned på att få temporärt arbetsvisum i USA bara var början... Först upp till Exchange Visitor Office (eller vad det nu hette) för att meddela ankomst och visa upp bevis för att jag har en försäkring, sen ned till sekreterarna på institutionen för att fylla i en hel hög med papper (de var måttligt roade av att jag kom och störde dem och gav dem mer jobb), sen iväg och få passerkort och sen sist -men absolut inte minst - iväg för att få ett s.k. social security number (ungefär motsvarande vårt personnummer, behövs för att kunna få ut lite lön). Då tog jag bussen iväg till andra änden av stan, till socialkontoret, för att fylla i blanketter. När jag kom dit insåg jag att jag inte hade med mig adressen där jag bodde så det var bara att vända hem igen. Det visade sig att jag missat bussen precis och behövde vänta 30 min på nästa så jag passade på att äta. Vad fanns då att tillgå därute vid något som närmast kan liknas vid ett halvdött köpcentrum? Jo, pizzabuffé... Så jag slog mig ned där med de övriga milt sagt stora amerikanerna och tog mig några pizzabitar. Fördomarna besannades ytterligare när tjejen som tog betalt var max 18 år gammal och höggravid... Åter tillbaka på socialkontoret fick jag vänta ca 45 min innan jag togs emot. Väntan var en upplevelse även det. Det är inte direkt gräddan av den amerikanska befolkningen som hänger på socialkontoret... T.ex. var det en man som ropade upp vilket nummer han hade varje gång någon ur personalen kom ut och ropade upp ett kölappsnummer, varpå även en annan väntande kvinna berättade för oss alla vilket nummer hon hade. Varje gång... Sen var det annan man som berättade hela sin livshistoria med cancer och allt för oss. Till slut fick jag komma in och fylla i de sista papprena och idag fick jag mitt social security number på posten! Detta innebar förstås ytterligare pappersarbete hos de djupt suckande sekreterarna men nu återstar bara att skattemyndigheten ska meddela skattesatsen, sen kommer lönen!

Efter mycket tvekan har jag nu även för första gången använt en tvättäkta (ha ha ha...) amerikansk s.k. coin laundry som jag tidigare bara sett på film! Jag drog min resväska fylld med smutstvätt över halva campus till butiken som hade den något udda kombinationen av sprit och tvättmaskiner. Tvätten blev ren i alla fall och fort gick det, även om hotellrummet sedan blev belamrat med kläder som behövde torkas.

Jag har för övrigt upptäckt jag med tiden blivit laktosintolerant... Den redan ganska torftiga frukosten blev därmed ännu torftigare... Inga flingor med mjölk längre utan torr havregrynsgröt blir det istället vilket påminner en del om tågluffen jag gjorde en gång för många år sen. :-( Kristins fel att det blivit så här...

Här i studentkårshuset tycker man förresten att det är en lysande idé att göra rörmokeri på natten. Natten till fredagen vaknade jag vid midnatt av det lät som om någon stod i mitt rum och bankade - det visade sig att de håller på att renovera på 4:e våningen, precis under mitt rum. Efter att i en timmes tid försökt sova gav jag upp, gick ned till receptionen och fick ett nytt rum.

I fredags spelade vi poker. Jag skämdes lite när jag lurade av de stackars kineserna deras surt förvärvade dollar... Jag har ingen större erfarenhet av Texas Hold'em men uppenbarligen mer än dem så jag tog till slut hem hela potten på totalt $14...

På lördagen hyrde jag cykel! En härlig, mattsvart cruisercykel, snygg som tusan men förbaskat obekväm att cykla på... Jag struntade i det och gav mig istället ut på långfärd till Lake Wauburg, en sjö som tillhör universitetet där man kan låna segeljollar, kajaker m.m. På vägen dit stannade jag på ett äkta amerikansk hamburgerhak (in kom då också två ordentligt runda poliser som absolut inte borde äta den maten...). Kvinnan som serverade mig hade den största näsa jag någonsin sett. Den var helt enorm, en sån där näsa man helt enkelt inte kan ta blicken ifrån. Om ni tänker er en sån där röd lösnäsa i form av en boll som clowner brukar ha så förstår ni vad jag menar. Helt enorm. Mätt i magen fortsatte jag sedan min färd över Paynes Prarie där alligatorerna låg och solade vid sidan av vägen.
Den här rackaren var väl säkert en fyra meter lång. Som tur var var det ett litet staket mellan vägen och alligatorerna...

Väl framme vid sjön lånade jag en fruktansvärt obekväm kajak och gav mig ut på vidare spaning efter urtidsdjuren. (Den var så obekväm att benen somnade och när jag så småningom skulle kliva ur kajaken höll jag på att trilla omkull i vattnet. Kajaken verkade vara byggd för någon med ett midjemått på max 28tum och lår därefter...) Efter en stund hittade jag denna lilla rackare som låg och sov i eftermiddagssolen.
Den var väl kanske en meter lång men jag vågade inte gå för nära ändå...

Tillbaka på land stötte jag samman med ett gäng glad studenter från Brasilien och Frankrike. Eftersom de bjöd på vin och ost stannade jag en stund...
Sen var det full fart (=inte särskilt fort eftersom cykeln bara har en växel) hemåt igen och direkt iväg till en av doktoranderna som bjöd på mat och amerikansk fotboll. Carbonara lagad av en kines under överinseende av en italienare. Mycket gott! Till detta alltså amerikansk fotboll i form av bygdens stolthet Florida Gators som återigen vann övertygande seger, samt några öl. Det var jag förtjänt av efter dagens strapatser!

När jag på söndagen gav mig ut på en mindre cykelfärd för att utforska staden insåg jag att rumpan tagit ordentligt med stryk av lördagens cykeltur. Men eftersom jag hade hyrt cykeln även denna dag var jag ju tvungen att använda den! Nere på stan visade det sig vara någon form av konstfestival. Massor av utställare med alltifrån riktigt usel hötorgskonst till fantastiska fotografier av Everglades.

Valet då? Det märkte jag inte mycket där jag befinner mig. Jag delar arbetsrum med tio kineser (och några andra nationaliteter, t.o.m. en tvättäkta amerikan faktiskt) och vi diskuterar inte politik... Jag såg en del affischer och sånt men det var allt.